Idag är big data något av ett modeord inom hela den internationella IT-branschen. Allt kraftfullare datorer till låga priser och globala molntjänster som kan ersätta egen drift av fysiska servrar har gjort det möjligt för allt fler företag att samla in och analysera stora datamängder. Det finns många forskare och företag som använder denna möjlighet i goda syften men det finns också tyvärr många företag som arbetar med tveksamma metoder. Big data är idag big business och där det finns pengar så kommer också en del att passera gränser för att få en del av denna kaka. Utvecklingen går snabbt framåt och lagstiftningen hänger då inte med, inte minst eftersom den tekniska kompetensen ofta saknas hos myndigheterna när de privata företagens löner och utmaningar lockar de flesta.

Data mining är egentligen ingenting nytt. Företag som Google har analyserat sina användares beteenden i många år vilket dels har gjort att de kunnat anpassa sina gratistjänster därefter men denna information har också använts för att rikta annonser till just de personer som verkar intresserade av de produkter som ska säljas.

Den senare typen av information är guld värd idag när det blir allt svårare att nå ut med sitt budskap. Konventionell TV-reklam eller en billboard i staden ger ytterst små möjligheter att rikta mot rätt personer. Internet är istället betydligt mer komplext. Användarna är spridda över ett stort antal sajter. Nischade webbplatser har ofta relativt få besökare och de bredare medierna, såsom dags- och kvällstidningar, är utan hjälpmedel lika svåra att hantera för en annonsör som TV-reklam. För publicisterna själva är detta också ett bekymmer. Om annonserna kan riktas mot rätt personer så är helt plötsligt varje annonsvisning värd många gånger mer än tidigare. För en blödande tidningsbransch är detta naturligtvis oerhört intressant.

Idag finns det en lång rad företag som registrerar dina politiska åsikter och försöker ta reda på din ålder och ditt kön utifrån vad du gör på nätet. Om du läst många artiklar om Sverigedemokraterna så är du sannolikt engagerad i deras politik. Antingen så är du helt emot den eller så sympatiserar du med partiets åsikter. Oavsett så är du förmodligen en person som det därmed är intressant att rikta vissa annonser med ett politiskt budskap till. Även om åsiktsregistrering inte är något de flesta av dessa företag medvetet ägnar sig åt men det blir trots allt inte sällan en del av det praktiska resultatet när data analyseras och används i praktiken.

I stort sett alla företag som har tillgång till och användning för att analysera stora datamängder gör också det idag. Företag vill tjäna pengar och att sitta på så mycket information som möjligt om så många människor som möjligt är värt en hel del pengar. Därför säljer också många företag denna data till andra verksamheter som kan dra nytta av den. 2011 så uppmärksammades ett sådant fall när GPS-företaget TomTom visade sig sälja information om sina kunder till den holländska polisen.

Visst kan man ha synpunkter även på alla företag som använder personlig information för egen räkning men de verkliga problemen följer när dessa företag antingen säljer data vidare eller eller blir av med den genom intrång. Risken är då att exempelvis försäkringsbolag får tag i den. Kanske slutar det då med att personer blir nekade att teckna en försäkring för att de råkat söka på bergsklättring eller en allvarlig sjukdom på nätet. Företagen kommer idag undan all lagstiftning eftersom ingen data kopplas till en specifik person utan din dator eller mobiltelefon. Det är inte det här samhället jag vill se. Frågan är om företagen ska tillåtas att spara den här informationen alls? En lösning är att en licens för datalagring införs där ett krav från statens sida är att informationen används i ett allmännyttigt syfte.